Introduktion
Under rubriken Naturreligioner ryms en mångfald av religioner. Allt från inuiternas till pygméernas. Därför är det mycket svårt att sammanfatta dessa under en rubrik. Gemensamt för dessa religioner är dock att de ibland kallas skriftlösa religioner. Detta p g a att de inte har något skriftspråk och följeaktligen inte heller några böcker. Deras berättelser förs istället vidare muntligt mellan generationerna. Gemensamt är också att man dyrkar naturen, Gaia.
Denna sida innehåller för närvarande fakta om två av de större religionerna, Aboriginernas och Yurobafolkets.
- Läs mer om Aboriginernas religion
- Läs mer om Yurobafolkets religion
- K鋖lkritik - G錼 det att lita p?k鋖lan?
- L鋘kar till andra bra hemsidor om Naturreligion
Aboriginernas religion
Hur religionen uppkom
Aboriginerna är ett folk som lever mitt ute i Australiens öken.
I tusentals år har de fått kämpa
mot
naturen, hunger o s v. När de låg och tittade på stjärnhimlen
på de kalla
nätterna, så kanske livets stora frågor plötsligt träffade
dem. De uppfylldes kanske av världens storhet och deras egen litenhet.
Zzzzzzz. När de vaknade hade de kanske fått uppenbarelser under
nattens mörkaste timmar. De hade kanske fått en förklaring.
De kanske förstod sandstormar förödelse. De visste. De var Homo
Sapien Sapiens.
Drömtiden
I begynnelsen fanns intet. Jorden var kal, platt och öde. Så började jorden bukta som en lerkruka och sprack. Ut kom drömvarelserna. De kunde all förvandla sig till ett djur, och de liknade människorna. Drömvarelserna formade världen, och när även människorna skulle kunna bo på den så skapades de. Drömvarelserna lärde människorna hur de skulle jaga, göra redskap och vilka ceremonier som pojkarna skulle genomgå för att bli vuxna. När drömvarelserna hade lärt människorna allt detta så blev de trötta. En del sjönk ner i sjöar. En del förvandlade till avbildningar på bergväggar. En del blev klippor. På det viset blev auboriginernas landskap som en historiebok, vitt uppslagen för allas beskådan . När drömvarelserna dog så stannade deras livskraft kvar i jorden. Dåtidens varelser kunde fortfarande ge liv. Och det var människornas uppgift att locka fram den. Detta skedde genom att man utförde heliga riter vid platsen eller förnyade förfädernas klippmålningar. Då strömmade livskraft ut över världen, djuren fick barn och växte sig feta.
Australierna blev bundna till landskapet som de bebodde. Varje folkgrupp blev bundna till drömvarelserna genom namn och liknande. Då som nu.
Drömtidsdans
Under drömtidsdansen så försöker de deltagande männen
resa i tider och medvetanden och nå sina förfäder på den
andra sidan. De är målade med mönster som drömtidsvarelserna
lämnade kvar på klipporna. Man kan också blanda lite blod
från sig själv för att färgen ska få livets kraft.
De sjunger stammens gamla sånger, härmar djurens rörelser förvillande
likt. De lever sig mer och mer in i dansen. Under musikens rytmik upplever
de en extas, vilket betyder att de har gått utom sig själva.
Dansen är en helig ceremoni som bestäms av gamla traditioner som
har framförts från generation till generation genom årens
lopp.
Olika religionsgrenar
Australien är ett stort land. Berättelsen ovan om drömtiden är en sammanfattning av olika stammars berättelser. Viss skillnad mellan folkgrupperna förekommer alltså.
Heliga riter
Det finns många olika riter. En del är årstidsbestämda och infaller varje år. Andra är engångsföreteelser – sker bara en gång. Den viktigaste riten inom auboriginerna är då ett barn blir vuxen, vilket jag har försökt sammanfatta nedan. För att en pojke ska introduceras till vuxenlivet så användes (och används fortfarande ibland) tekniken med omskärelse eller att man slog ut en tand för att visa att personen var vuxen. Pojken vallfärdade till en plats där en lärare skulle lära honom moraliska regler och jakttekniker. När han kom hem skedde omskärelsen (el. likn.). Kvinnorna fick inte deltaga vid de flesta av ritens faser. Kvinnorna introduceras också till vuxenlivet genom en helig rit. De äldre kvinnorna lär den nye vilka växter som är ätliga och hur man gör en kokgrop. De får kunskap om hur det är att vara gravid och att föda barn. Dessa kunskaper och regler sägs komma från en av de gamla drömvarelserna, den Gamla Kvinnan.
Viktiga händelser
Det finns, som i de flesta andra religioner, regler för hur giftermål ska gå till. När en flicka föds så bestämmer föräldrarna genast vem hon ska gifta sig med. En man får ha flera hustrur. Detta kallas polygami. Detta kommer ur grekiskans namn för många (polys) och deras ord för bröllop (gamos). Inom en stam så får inte giftermål ske. Det är förbjudet (tabu). Samma totem (drömvarelse som beskyddar stammen) är också tabu. De flesta har två totem, vilka bestäms innan man föds. Det ena är personligt – som våra förnamn i västvärlden -, det andra inom stammen – liknande våra efternamn.
Förbud
Förbud kallas ofta tabu vilket vi kan se i texten ovan. Man kan inte heller äta kött av det djur som man har som sitt totem. Har jag exempelvis en känguru som mitt totem så är det tabu att inta en rätt gjord på detta djur. Inom en stam finns många olika sorters djur i ”förnamnen”, så det händer säkert att man ibland blir utan om inget man kan äta serveras. För oss verkar dessa regler onödigt svåra. Kan man inte inrikta sig på ett djur i hela stammen som är tabu så är resten fria att ätas? Det var iallafall min första tanke. Men auboriginerna menar att de genom att handla så här så skyddar de arterna mot utrotning.
Döden
Inom aboriginernas ideologi finns det ingen naturlig död. Därför finns det medicinmän som sägs kunna ta reda på vad för sjukdom personen i fråga har drabbats av. Kanske är det någon som har kastat en förbannelse över dig? Hur går det med dina äktenskap? Har du gjort något som är tabu? Har någon kanske riktat den onda pekkäppen mot dig? Medicinmannen frågar ut den drabbade som i ett förhör. Det finns ond, svart magi och det finns god vit. Medicinmannen kan därför med rätta kallas för magiker. Magikern har två olika arbetssätt. Det första är att man tar något som har tillhört den man vill skada och att man läser magiska besvärjelser över det så att ägaren till föremålet ska träffas av den magiska kraften även om han är långt borta. Den andra metoden kallas ”lika för lika” och innebär att man efterliknar det man vill ska hända med personen på något vis. Dockor liknande Hollywoods filmrekvisita är populära ting. Genom att sticka nålar i den så får de utvalde smärtor på utvalda ställen och genom att bränna den så kunde man få ”jackpot”. Alla är mycket rädda för den svarta magin.
Mardrömstiden
År 1788 börjar den period i världshistorien som kallas mardrömstiden. Det var då de vita européerna kom till australien, drev bort aboriginerna från deras jaktmaker och sålde dem som slavar. Detta dystra slut har gått många naturreligioner till mötes, även om följden kanske inte alltid varit slaveri. Inuiterna på Grönland, Samerna i norden, Nya Guineas ursprungsbefolkningar och Afrikas stamfolk har mött liknande öden, även om alla fortfarande lever en tynande tillvaro.
Modern religion
Idag är aboriginerna ett "utrotningshotat folk". Det är ytterst få som fortfarande står fast vid sina förfäders tro. De flesta lever i slummen i Australiens storstäder. De vill ha sitt land tillbaka, de argumenterar med att de har bott där i urminnes tider, att européerna kom och tog det och att de har rätt till att använda sina förfäders jaktmarker. De går med i föreningar för deras överlevnad. Är med i stora demonstrationer iklädda i vitt - sorgens färg. Hittills har de endast lyckats få området till den heliga klippan mitt i öknen - Ayers Rock - att bli ett reservat. Kanske känner de innerst inne att det är över. Dagarna då de levde som sina förfäder. För världen är i ständig förändring, och en sak är säker: Tiden är emot oss alla.
Yorubafolkets religion
Hur religionen uppkom
Detta är en religion som har mycket gamla anor. Enligt vissa forskare
så levde ju de första människorna i Afrikas djungler. Yorubafolket
lever i Nigeria. Idag är de flesta kristna
eller muslimer, och yoruba-religionen blandas upp allt mer. Men den gamla religionen
lever fortfarande delvis kvar, som ett levande monument över världens
förändring.
Religionens budskap
Yorubafolkets viktigaste budskap är att livet på jorden är lyckligt. Människan har fått en stor gåva att genom att bo på jorden. Den allra lyckligaste har mycket pengar, många barn och ett långt liv. Lever du ett rättvist och gott liv så får du allt detta.
Symboler
För Yorubafolket är symbolen med de två kluvna kallebasshalvorna viktigast. De symboliserar nämligen världen. Men tänker sig nämligen att världen består av två st lika stora men olikfärgade kallebasshalvor lagda mot varandra. Talesättet blir ungefär ”lika men ändå olika” Harmoni och helhet är viktigt för Yoruberna.
Viktiga händelser
Begravningen av en människa är en ytterst viktig ceremoni. Förfäderna kan nämligen påverka de levande släktingarna och vänner om man skulle glömma bort dem. Kommer man däremot ihåg dem så skänker de lycka till människorna. En person blir död först när man har glömt bort den. En begravning sker i två delar. I den första delen så tvättas den dödes kropp noggrant av den äldste sonen. Sedan kläs den döde släktingen på, ju fler som är närvarande i detta ögonblick, ju mer ära får den döde. Släktingar och vänner tar avsked på den döde. Han/hon har nu blivit ”en som folk hälsar på, men inte svarar”. Sedan offras en get på platsen där den döde tvättades. Sedan följer danser i den efterföljande högtiden. Så läggs den döde i sin grav, det offras palmvin och man ber för den dödes själ. Några år senare utförs den andra delen av begravningen. Den döde anses då ha kommit fram till dödsriket. Nu kan han/hon inte längre gå igen och skada de levande. Sorgearbetet är över. Nu finns bara de goda minnena och saknaden kvar. Det finns ett liv efter detta enligt Yorubafolket, och en väg till dödsriket under jorden. Yorubafolket ser världen som en platt skiva med himlen som en välvd kupa över sig. Under världen finns dödsriket. Efter att kristendomen och islam har påverkat Yorubafolket så tror de på att det finns två dödsriken. Ett gott, och ett ont. Tidigare trodde Yoruberna på återfödelse som så många andra afrikanska religioner.
Att leva ett bra liv
En människa bestämmer oftast sitt eget öde genom handlingar och liknande. När en människa ska födas så får hon ett leransikte ur Guds stora lager av huvuden. I lerhuvudet finns människans. På Yorubernas språk så betyder ordet huvud öde eller möjligtvis namnet på en gud som styr ödet. I lerhuvudet finns alltså människans öde. Så det gäller att välja rätt, och att inte ha bråttom när man går längsmed raderna. Ett exempel på hur det kan gå vore också på sin plats:
Tre män hade samlats vid Guds lager av huvuden. Gud var inte hemma. Efter en stund blev två av dem så otåliga att de bestämde sig för att olovandes springa in på lagret och ta varsitt huvud. Så gjorde de också. Men ack, vilken olycka! Den ene fick i brådskan fatt i ett obränt huvud och den andre ett med stora fel. Den tredje mannen motstod däremot frestelsen att också springa in och han fick sin belöning. Han gick omkring länge och valde ett bra huvud. Han fick ett bra liv med mycket pengar och många barn.
Eftersom varje person själv svarar för sitt eget lidande så finns det ingen plats för omtanke från andra. Det är fullständigt rättvist. Det är ju personens eget fel att det blev som det blev.
Isaac Keyet
Källhänvisning: Isaac Keyet, 2003-03-23, "Naturreligioner" från Naturreligioner.Kunskaper.nu
Källförteckning för hemsida Naturreligioner
- Religionskunskap, Gleerups 1998
